Ja jag har ju varit hemma i en vecka nu. Hemresan från schedevi var så låååååång, båtresan på tre timmar känndes som tio timmar. Det var väl för att jag hade sådan hemlängtan så det värkte i kroppen.

Nu är allt som vanligt igen…. eller inte. Jag jobbar känns ju jätte konstigt. Astrid vill hellre till Pappa när det är något….jätte konstigt.

en vecka till och man kanske kommer in i alla konstigheter….. får hoppas det.